tordheim.blogspot.com

Ånge, Västernorrland, Augusti 2011

För en och halv vecka sedan slutade jag med min medicin. Det var ungefär ett och ett halvt år sedan jag började med dem; det hade hänt alldeles för mycket runtomkring mig att hjärnan behövde en paus. Så här, i retrospektiv, känns det som att tabletterna hjälpte mig att ta tag i saker som behövde styras upp. Men känslolivet försvann i periferin. Idag har alla möjliga känslor spelat mig alla möjliga spratt. Glädje har blandats med tårar och ångest har mixats med nedstämdhet. En sak som dock är skön i allt det här är att jag känner mig som en människa idag. En person som har känslor - ingen jävla robot med låtsaskänslor som agerar enligt sociala normer i varje situation, noggrant avvägt för att passa in i rätt strukturmall. Jag är mig själv igen. Och det känns så förbannat jävla skönt.

Dagens låt (klicka här)