Mods vs Rockers 2011 Stockholm

Min syster sade någonting klokt. Men hon är nog inte den första.

"När man inser att man duger precis som man är, kan ingen annan säga någonting annat".

- Med dem orden kan jag bara säga följande;
Det här är Kossan. Jannis Andreas Tordheim - jag är världens bästa på att vara jag. Och trampar du på mig är det som att kliva ner i ett jordgetingbo.

Tycker dock att Kate Nash säger det ganska bra. (klicka här)



Sanna - en vacker & glad brud. Numera en Blomster.

Imorgon startar min termin i Uppsala. Disträ som jag är missade jag att den första föreläsningen var idag; man kan inte vara queen always. Hursom - boendefrågan svävar fortfarande som ett svart moln över mig men det kommer att ordna sig. På något jävla vänster - inte höger som i Attefall.

Helgen som gick, i korta drag;

- Hundvakt åt världens finaste Ecko - en Curly coated retriever

- Lina över på middag och hyrfilm (Svinalängorna)

- Mickes 30-årsfest

- Långpromenad runt norra Djurgården med Lars & Claes

- Söndagsmys



Pride - på mitt sätt

Då var årets Pride över - för ett par veckor sedan förvisso. Jag vet inte var jag ska börja rikta min kritik; mot styrelsen? Årets tema var öppenhet. Någonting som innebar en fin möjlighet för HBTQ-arna att visa upp sig mitt i centrala Stockholm - men även en möjlighet för heterosarna att gå till Kungsträdgården för att titta på just "såna där". Apor i bur, någon?

Öppenhet i all ära men vad hände med den fristad som de flesta av Pridebesökarna har sett fram emot just den här veckan på året. En fristad som var berövad i år. Att temat var öppenhet i år betyder således att festivalen tidigare har varit tillstängd. Eller? Inte alls - tidigare har det kostat men festivalen har varit öppen för vilka? Jo, allihopa som sympatiserar med HBTQ-arna.

Den som tidigare har tänkt på Tantoåren som en slags marginalisering där HBTQ-folket har förkastats till periferin får nu tänka om. Kritiken bland oss är stenhård. Pride tillhör oss...

/En bitter till, tack.