En dimmig morgon...

Jaha. Nu var det höst - i allra högsta grad. Känns väl lite sisådär egentligen; kan dock känna att det finns ett par positiva saker i det. Planerna med Grekland fortsätter men i sedvanlig tordheimsk anda får man ingen uppbackning hemifrån - när en av parametrarna i projektet handlar om just mitt familjearv. Nåväl. Det peppar mer än någonting annat.

Har du missat vad jag pratar om? Kika in länken. (klicka här förfan.)

/Kossan.http://dodonimandion.blogspot.com/

Ånge, Västernorrland, Augusti 2011

För en och halv vecka sedan slutade jag med min medicin. Det var ungefär ett och ett halvt år sedan jag började med dem; det hade hänt alldeles för mycket runtomkring mig att hjärnan behövde en paus. Så här, i retrospektiv, känns det som att tabletterna hjälpte mig att ta tag i saker som behövde styras upp. Men känslolivet försvann i periferin. Idag har alla möjliga känslor spelat mig alla möjliga spratt. Glädje har blandats med tårar och ångest har mixats med nedstämdhet. En sak som dock är skön i allt det här är att jag känner mig som en människa idag. En person som har känslor - ingen jävla robot med låtsaskänslor som agerar enligt sociala normer i varje situation, noggrant avvägt för att passa in i rätt strukturmall. Jag är mig själv igen. Och det känns så förbannat jävla skönt.

Dagens låt (klicka här)

Mods vs Rockers 2011 Stockholm

Min syster sade någonting klokt. Men hon är nog inte den första.

"När man inser att man duger precis som man är, kan ingen annan säga någonting annat".

- Med dem orden kan jag bara säga följande;
Det här är Kossan. Jannis Andreas Tordheim - jag är världens bästa på att vara jag. Och trampar du på mig är det som att kliva ner i ett jordgetingbo.

Tycker dock att Kate Nash säger det ganska bra. (klicka här)

Helgen var fantastisk. I fredags jobbade jag till 20. Blev överraskad på jobbet av två vänner som tog med mig på ett kvällsdopp i Brunnsviken. Mitt nya favoritställe, för övrigt. I lördags, efter jobbet, blev det återigen bad - följt av pizza och rosé på kvällen. En extraordinärt bra kombination - för all del. Den kraftiga blåsten på söndagen hindrade inte mina kompisar och mig från att ta oss ut till vattnet för att grilla; det är trots allt sommar. Fiskspett, ett dopp (på tvång) och trevligt umgänge sammanfattade den dagen.

Idag hade jag min första riktiga dejt på länge. Det kändes ganska bra - men lämnade liksom en känsla av tomhet - blandat med fortsatt nyfikenhet.

Till mina vänner, ni vet vilka ni är. Tusen tack för att ni tar med mig ut på äventyr. Det får mig att släppa kontrollen och sluta fundera. Det hjälper mig att gå vidare.

Positivt är att jag har börjat komma igång med plåtandet igen; dock lite ringrostigt.

/Kossan - som befinner sig någonstans mitt emellan.

Kände för att rita lite i förrigår. ps. Jag har inte photoshop så jag tar inget ansvar för kopieringen av bilden........

Så - nu är båda på plats.... :)

Det senaste tillskottet i familjen. Lite halväcklig bild - jag vet..

Vi vandrar egentligen ganska ensamma genom livet - trots att familj, vänner, bekanta och kärlek finns med oss under tiden. När det väl kommer till kritan står vi där själva och måste möta alla problem under livets gång. Det är många tankar vi måste försonas med.

Midsommarbilder

Ett axplock ur midsommarbilderna. Enjoy.