Mentalt bakfull efter ett par veckors intensivt umgänge, social plastik och verbal stimulans. Jag for upp till Ånge i Medelpad för att hälsa på H på hans landställe där. En vecka utan elektricitet; check. Det gick bättre än väntat. Rastlöstheten infann sig inte förrän de två sista dagarna. Naturen norr om Stockholm är fantastisk. Det finns annat än höghus, låghus och dårhus därute i landet, gott folk. Veckan innan Ånge var det Pride. En intressant grej med den var att årets tema var Öppenhet. Någonting som innebar att festivalen var öppen för alla. (Läs; öppen för alla, precis som alla andra tidigare år.) Det kändes spännande frustrerande att vara en del av något slags konstprojekt a la Social Plastik där majoriteten av besökarna var heterofittor som var där för att se på "såna där". Och jag var en av dem; hepp. Att vara en minoritet i samhället kan jag gå med på. Att vara minoritet på sin egen festival, däremot, går fetbort.
Veckan efter Ånge var det Stockholms Kulturfestival. Jag gillar när sånt händer, människor samlas på ett trevligt sätt och staden luckras upp lite grann. Folk kliver ur sina roller lite grann och öppnar upp sig. På tal om öppenhet alltså.
Annars händer en hel del här. Hösten är på inkommande och jag söker återigen bostad i Uppsala. Jag kommer att läsa antingen Konstvetenskap B eller Sociologi. Hoppas faktiskt på det förra - trots att jag hade Sociologi som förstaval. Jag dejtar även för fullt. Det känns kul. Och nytt, nervöst och innerligt jobbigt. Relationer är knepiga; i synnerhet när man håller på att lära känna varandra.
Fler bilder kommer.
